Verket ”Spara sista dansen till mig” är personligare än jag först förstått, fast egentligen kollektivare. Utvecklingen med maskinsågning av plank som gjorde husbyggandet både enklare och billigare, folkets väckelse, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen som kunde härbärgeras i dessa hus, är helt parallell med min familjs historia. 

Med mormor och morfar som nybyggare och pingstvänner, pappa som alkoholist och pappas bror som chefredaktör för Norrskensflamman, inser jag att jag är en produkt av detta lands kollektiva utveckling. 

Kanske kan mina skulpturer minna om dessa människors kamp för en klokare och rättvisare värld.