Min uppmärksamhet fångades av hur och varför Folkets parker uppstod, nämligen i många fall som en samlingsplats för arbetarrörelsen. Det handlar i grunden om tankefrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet, där jag finner kopplingen till mitt intresse för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt väver jag in råkan som en metafor för människan. I äldre texter används samma termer att beskriva arbetarrörelsen som om det handlar om råkor, “de skriker och skränar” och “ljudligt kraxande” och “högljutt skränat och skrikit samt uppmanat”.

Jag vill lyfta fram de olika karaktärerna i en rörelse: tänkaren, den intellektuelle, teoretikern/ diplomaten, den pratsamma, den sammanhållande,

soci- ale/den arga, upprörda, frustrerade, agitatorn.