"Krogaränga Folkets Park – Trots människors genom tiderna knappa livsförhållanden, fattigdom, hårt arbete och slit byggdes folkparkerna; Dessa stadens fysiska oaser där folk fått se glimtar av andra världar. Resande cirkusar. Soarér. Cabarér. Varietér. Fakirer. Utbrytarkungar. Här har folks drömmar fått näring och fantasier fått glöda. I parken fick man sväva ut och frodas; högtflygande planer, vidlyftiga ideer, galna upptåg, frihet, gemenskap, lust och fest. Här kunde vem som helst få glänsa, dansa och drömma....om så blott för en kväll....en dag.....ett liv."
Blå Flickan
– Vildkvinnan – Moder Jords Dotter
Denna kvinnogestalt, stor, stark, vild, urkraft, med blicken fäst ut över slätten. Kikandes/spanandes ut över/ mellan ekkronorna. Hon har många epitet och roller: Flicka. Kvinna. Moder. Dotter. Jätte. Väktare. Vårdare. Vilde.
En Vaudeville. En VadDuVill!
Var kommer hon ifrån? Vart är hon på väg?
Tvetydigt står hon, rotad i den östgötska myllan, för kärleken till hem och trygghet, men med blicken och hjärtat lyft, riktat mot äventyret. En obelisk rest för hembygden och samtidigt...nyfikenheten- blicken ut mot världen och det stora strapatserna....
Hon är ett med naturen, i symbios med ekarnas knöliga, högresta stammar, och ändå...en främmande varelse, så väsenskilt från sin omgivning...
Vem är hon? Är hon en av oss? Är hon jag?
"Som konstnär undersöker jag alternativa lösningar, alternativa sätt att se världen på, allt finns, men finns där för oss att återupptäcka.
Betraktande. Skådande. Iakttagande. Förmågan att fånga det flyktiga. Jag ser, jag väntar, söker. Söker svaren, frågorna, lusten, skatten, livet. Söker mellan rum. Med intuition och slump som verktyg gräver jag där jag står. Och finner. Finner de där mellanrummen där allt händer. Där det glimmar till. Där det bubblar och sjuder. Där allt visar sig och allvar och lek blandas samman till en verklighet. Försöker fånga den. En sanning där man lyfts till en dimension av enkelhet och klarhet. Där är kärnan. Där är livet. Där är konsten."/Maria
